Denna webbplats uppdateras inte längre.
Boende
Bildgalleri
Entrépriser
Länkar
Program
Senaste nytt

Progr 95-14


Historia över Gumboda Hed som strids och festplats


Efter 30-åriga krigets slut 1648 började Gumboda Hed användas som övningsplats för Västerbottens regemente. Övningsplatsen var först norr om Gumboda, där inga byggnader fanns, men flyttades i slutet av 1830-talet till nuvarande plats. Här fanns heller inga byggnader men 1840 byggdes en paviljong som användes som ett sk. Spiskvarter för officers- och underofficers-kårerna.

1858-1859 byggdes 5 baracker som nu endast finns kvar som grunder. I en av barackerna, befälsbaracken, fanns det kaminer för uppvärmning. Beväringarna fick ligga ute i tält medan övriga soldater logerade i återstående baracker. På norra delen av heden uppfördes ett sjukhus och senare tillkom också ett stort förråd och en gymnastiklokal. Söderut fanns ett marketenteri för manskapet.


Soldater lagade sin mat i kokgropar i marken till slutet av 1860-talet då två kokhus för kittelkokning byggdes. Soldaterna fick äta ute i det fria eftersom det inte fanns några matsalar.Det var också här som forna soldater drogs samman för stora bataljons övningar varje sommar. Med stor pompa och ståt och med musikkår och fanor i täten kom soldaterna marscherande. Detta var stora händelser och av stor betydelse för bygdens liv. Kompanierna kom både från Umeå och Bygdeå, och från Skellefteå och Lövånger.


Det stora regementsmötet pågick 18-20 dagar från mitten av juni varje år. Soldater och första och andra klassens beväringar deltog i mötet och uppgick till ett 460-tal. Mötet avslutades med en 3 dagars fälttjänstgöring. Kompaniernas intåganden var nog något speciellt att beskåda men vardagarnas trista och gråa liv för soldaterna var nog inte lika muntra. Gumboda Hed var dålig ur övningssynpunkt. Detta för att växtligheten snart hade trampats ner av de marscherande soldaterna. Detta medförde att när de 1200 soldaterna hade exercis kunde man endast se halva kroppen på officerarna samt hästarnas huvuden. Allt annat doldes i ett stort sandmoln.

Under somrarna var det många anhöriga som kom på besök, speciellt på söndagarna. Till midsommar anordnades det fest på heden. Både befäl och manskap hade arbete med festförberedelser av olika slag. Det förekom lekar som säcklöpning, dragkamp, tyngdlyftning, ämbarlöpning m.m. Senare på kvällen hade man naturligtvis dans både på officersmässen och trumslagarlägdan.

Olof Jonsson (1859-1951) från Torsfäboda minns exercistiden på Gumboda Hed. Då var det bara liv i luckan och glada dagar och en väldigt kort utbildningstid. Efter 15 dagar var det förste mötet. 'Jag hant skjut tre skarpa skött, och sen var jag klar att försvara fosterlanne.'

År 1897 hade Gumboda Hed spelat ut sin roll som övningsplats för Västerbottens regemente. Efter det att regementet slutade använda Heden blev denna byallmänning 1903.



Gumboda Hed var en militär övningsplats, sedermera en festplats.Övningsplatsen var 1649 på den norra delen av heden i Gumboda för att sedan flytta till där den är idag.


Varför festplatsen kom att läggas till just Gumboda Hed är inte klarlagt men den antas ha lagts av IOGT-logen Orion som bildades 1912 i Gumboda. Sommaren 1919 anordnades en fest på Gumboda Hed där behållningen uppgick till 350 kr. Fler föreningar anslöt och i och med att en dansbana byggdes samt det faktum att det var gott om plats mellan tallarna på heden bidrog till att fler och fler människor samlades. I och med att politiska föreningar också visade sitt intresse kom flera kända politiker att besöka Gumboda Hed under festarrangemangen.

Festerna på Gumboda Hed, som var sommarens höjdpunkt, hölls varje sommar. Hornmusiken från regementet brukade vara där och spela och ibland anordnades också festtåg.

Ett allt större nyttjande av Gumboda Hed skapade också en del problem. Ingen ansvarig för städning och rengöring fanns förrän man i början av 1930-talet bildade en parkförening efter ett initiativ av Knut Bång. Trots avslag till alla former av bidrag bildades föreningen som köpte upp dansbanan och byggde ett staket runt hela festplatsen. Efter vissa stridigheter i styrelsen beslöts det 1945 att det skulle byggas en danspaviljong. Denna blev sexkantig och mätte 18 meter tvärsöver. Efter den investeringen tog festen på Gumboda Hed ny fart och flera kända orkestrar, bl.a. Alice Babs och Yngve Stoor gästade Gumboda Hed. På 1950- och 1960-talen var Gumboda Hed en av länets största och mest besökta festplatser.

Under 1970- och 1980 talen var Gumboda hed ett populärt dansställe. Många av de populäraste dansbanden, bl. a Vikingarna, har spelat där.



1995 återupptogs verksamheten med sommarfester på Gumboda hed. Önskemål fanns om att försöka skapa ett större publikdragande arrangemang inom kommunen sommartid. Sex olika ideella föreningar nappade på idén och bildade en samarbetskommitté. Föreningarna var då och är fortfarande idag desamma, dvs. Gumboda byaförening, Granån-Jomarks bygdegårdsförening, Robertsfors Diamond Dancers (squaredance), Crazy Legs (linedance), Nysätra Idrottsförening och Idrottsklubben Klintarna i Överklinten.

De första åren hade festligheterna ett militärt tema med anledning av platsens historia. Militär personal från I:20 i Umeå medverkade tillsammans med det lokala hemvärnet samt de militära musikkårerna från Vännäs och Lycksele. Även en trupp från Österbottens regemente i Oravais har medverkat med utrustning som från krigets år 1809. Vi har även hunnit med att avverka två militära jubileer. År 1997 celebrerade vi 100-årsminnet av Gumboda heds avveckling som militär övningsplats. År 1999 högtidlighöll vi att det var 350 år sedan den militära verksamheten på Gumboda hed först påbörjades, år 1649. Tänk er, verksamheten på Gumboda hed startade året efter 30-åriga krigets slut. De soldater som kom hem till hembygden efter detta långa krig, skulle då fortsatt övas för kommande bataljer.

Det nuvarande temat med mycket country- och rockmusik samt mycket dans i olika former på Gumboda hed-festen infördes 1998. Basen för arrangemanget har sedan varit linedance och squaredance samt dans till dansband och pub med musik som man också kan dansa till. Dessutom framträdanden av kända rock- och countryartister, barnunderhållning, servering, lotterier, försäljning av olika slag mm.

År 2006 utökades festligheterna till att omfatta tre kvällar, torsdag-fredag-lördag på Gumboda hed, samt att försök gjordes att införa en s k ”countryvecka/landsbygdsvecka” med en mängd aktiviteter runt om i närområdet, för att ytterligare bredda verksamheten. Aktiviteter som hästuppvisningar, traktorrally mellan höbalar, fårvallning med hundar, demonstration av mjölkrobot, aktivitetsdag på hembygdsområdet Galgbacken i Ånäset, veteranbilsutställning mm genomfördes. Aktiviteter som ser ut att återkomma och kanske utökas ytterligare detta år. Under countryveckans aktiviteter har många olika föreningar och organisationer medverkat.


Numera besöks festen på Gumboda Hed av mellan 3000 och 4000 personer varje sommar.



Dikt från en svunnen tid av Otto Nordenfors
någon gång på 1920 talet
En hyllning till de fötter som trampat på Gumboda Hed
((med anledning av 100-årsminnet av nedläggningen av Gumboda Hed som militär övningsplats)
Nu blänker inte hedens fält
som förr av axlade gevär,
och ingen stad av vita tält
den vida sanden bär.

De stora tiderna ha gått.
På ställets gråstensmonument,
Som rests vid vägen, ha de fått
Sin äreskrift i pränt.

Där knogade beväringen
i noggrann marsch i sol och regn.
Där njöt man av förtäringen
I mässbarackens hägn.

Så mötte regementet upp
Till exercisens tidsfördriv
och fyllde husens glesa grupp
med sommarns krigarliv.

Den trygga bondbyns vardagsdräkt
av lantlig stillhet lades av
vid svepet av den stolta fläkt,
Som lägrets grannskap gav.

Den trygga bondbyns vardagsdräkt
av lantlig stillhet lades av
vid svepet av den stolta fläkt,
som lägrets grannskap gav.

Det var en festlig tid, som kom
för några veckor varje år.
Och sedan vände livet om
i sina gamla spår.

Den forna ståten är sin kos.
de goda åren äro slut.
Men byn står kvar med minen hos
en knekt, som luktat krut.

Och den, som än har känsla för
den gamla platsens poesi,
han gör i tankarna honnör
Vid färden därförbi.

Då trettioåriga kriget till slut var tillända
de tilläts så sakta mot hemtrakter vända
men vägen var smal, aldrig någonsin bred
för de fötter som trampat på Gumboda Hed

De kom hem till en bygd som av fattigdom led
till kvinnor och barn som av sjukdomar kved
mot missväxt och missbruk så tappert de stred
de fötter som trampat på Gumboda Hed

Det var valkiga seniga beniga gubbar
som odlat upp jorden bland stenar och stubbar
här blev deras lott att försvara den fred
som vunnits av mannar från Gumboda Hed

Och några var starka men andra var svaga
men sällan man hörde dem någonsin klaga
för fäderneslandet så tappert de stred
de fötter som trampat på Gumboda Hed

Det var modiga män, både korta och långa
som samlats till övning, framförallt var de många
de traskat och gått på dåtida sed
de fötter som trampat på Gumboda Hed

Och soppa de fick i en bunke av plåt
en brödbit därtill, de drack och de åt
det värmde och stärkte var arm och var led
i de gubbar som trampat på Gumboda Hed

Och "Tiger" han lyfte en sten som var tung
han var stor, han var stark, han var modig och ung
han bar den till "Hea", han lade den ned
den sten som nu ligger på Gumboda Hed

För befälen på "Hea" fanns bot mot tristessen
man tog sig en tur, man gick bort till mässen
där fanns brännvin att dricka och sinnet blev glatt
under timmar som gick, när dag blev till natt

Även manskapet tillät sig säkert ha skoj
att minnen berätta när de låg i sin koj
var säkert en konst som blev till en sed
bland de "gubbar" som trampat på Gumboda Hed

När midsommar´n kom, ja då blev det fest
då kom pigor till fots och herrskap till häst
då såg man dem dansa i femdubbla led
de fötter som trampat på Gumboda Hed

I midsommarnatten den långa och ljusa
tog "bassarna" chansen att flickorna tjusa
bland "bussar" och pussar så timmarna led
för de fötter som dansat på Gumboda Hed

Idag är det andra tider så bråda
där jäktet och stressen allt mer synes råda
ja ett är då säkert, vår tid är ur led
för de fötter som trampat på Gumboda Hed

"Lapplandsbrigaden", ett namn på en trupp
som nu så snöpligt(?), helt enkelt sagts upp
Här finnes ej mer varken råd eller sed
för de fötter som trampat på Gumboda Hed

Ett sekel försvunnit ja precis hundra år
sedan Gumbodagubbarna sist tog sig en tår
historiens vingslag har just slagit ned
bland de fötter som trampat på Gumboda Hed

Carl-Anton och Lars var två i en skara
som gjort att så många till "Hea" vill fara
under kvällarna långa de planerna smed
att få fötter att vandra till Gumboda Hed

Nu båda är borta men vi skall dem minnas
som eldsjälar bland oss de alltid skall finnas
modellen för festen de formade med
sin själ och sitt hjärta för Gumboda Hed

Mot ännu ett sekel vi tycker oss ana
att allt går igen under blågul fana
att Gumboda Hed skall trampas på nytt
av fötter, fast nu till fredsmarsch förbytt

Bengt 26 juli 1997

TOP

© Gumbodahed.se